För mig har denna film ett oerhört stort nostalgiskt värde, men av kanske en mer annorlunda anledning.

Många filmer med Don Bluths namn har jag fastnat för, såsom Änglahund (All Dogs Go To Heaven), Resan till Amerika (An American Tail) och Landet för länge sedan (The Land Before Time). Varje film har en bra story, animationen och den grafiska stilen är fantastisk vacker.

The Secret of NIMH har också en vacker stil, men jag vet inte så mycket om storyn trots att jag har försökt se filmen två gånger. Med försök menar jag att första gången somnade jag och andra gången blev jag intresserad av något annat och gick ifrån filmen som hade hyrts från traktens bensinstation och var på vhs. Mitt enda minne av filmen är en läskig typ som äter en mal (eller fjäril?).

Då jag såg denna film, nu på dvd, på Kupan så visste jag att jag skulle köpa den. Nostalgin var värd de fem kronor jag fick ge. När jag kommer se den igen, hoppas jag att jag kommer kunna se hela filmen och verkligen få uppleva dess story på riktigt. Om det nu inte blir en upprepning och att jag somnar.